Kära dagbok...eller?
Tja.. Nu kommer ett sådant lite längre inlägg som lovat.. Idag har varit en bra dag, på vissa sätt. Andra inte. Vi åkte ut till pappa för att fira farsdag, skulle inte åkt ut igentligen. Men pratade med en igår som berättade att dennes pappa gått bort rätt så nyligen.. Och han var inte gammal eller sjuk.. Fick då lite dåligt samvete och vi bestämde oss för att åka ut.
De var trevligt, god mat, fika, gött snack osv, som vanligt.
Blev däremot påmind om en sak jag grubblat över senaste tiden..
Jag har sen ett tag tillbaka funderat massa, (ovanligt mycket) på framtiden. Tiden går så satans fort, snart är första terminen över. Känns som att jag precis började min utbildning! Detta gör att massa funderingar om framtida praktiker, jobbmöjligheter, flytt(!?), osv bubblar upp. Hur ser arbetsmarknaden ut när jag är klar om 1,5år? Var finns jobben? Kommer jag verkligen vara "redo" att börja arbeta då? Kommer någon ge mig chansen? Får man nått jobb nu för tiden utan en massa kontakter?
Så har tankarna gått ett tag, detta är sjukt drygt och jag försöker att inte tänka på det så mycket,utan ta det som de kommer. Men är man en grubblare så är det inte helt enkelt.. 😔
Det som gjorde att jag började tänka på det idag igen var pappa och deras nyfixade toalett. Den var skitfin! (Haha, fattar ni?) Näe men riktigt snyggt, läckert golv, snygg dusch och coola "lack"skåp. Jag är så avundsjuk på dem! Det jag menar är att dom har hela de dära "svensson"livet. Hus,bilar,barn,en budget, matkonto,jobb osv.. Dom har möjligheten att lägga lite pengar extra på julklappar, renovering, kalas osv för att dom har sparat till det.
Det som gör mig lite nedstämd med allt detta är främst att jag är så galet långt ifrån allt detta.. Visst har jag kommit en bit på väg genom att tagit tag i mina betyg och nu faktiskt påbörjat en utbildning där jag blir något..Men utan att gå in på det för mycket, jag har skulder sen innan tyvärr. Planen är självklart att betala allt sådant, men som student och mamma med en familj att försörja finns inte pengarna till det just nu.
Men iaf, detta hindrar mig i många saker.. Att jag skulle kunna köpa en "vettig,nya bil" eller kunna köpa ett eget hus är alltså sjuukt långt fram i tiden .
Men missförstå inte den avundsjukan, jag vet att alla(de flesta) jobbar hårt för att leva så. Det sparas, planeras och arbetas. Och det vill och är jag med självklart beredd på att göra! Känns bara såå långt bort som sagt. 😏 Men skam den som ger sig, många bäckar små, kämpa på osv osv.. Man får väl bita i det sura äpplet och försöka tvinga fram ett tålamod som inte finns där egentligen.. För jag vill ha det livet, jag vill ha en budget, äga en bra bil, ha ett matkonto, kunna resa, kunna skämma bort mina barn, ha en hållbar ekonomi..
Detta mina vänner ( om nån orkat läsa) är en av alla tankar som nästan ständigt snurrar i denna skallen.
Det finns dock fler snurriga funderingar där,men vi sparar nästa till en annan dag!
✌